...Tom Waits, alltså, handlar så mycket om livets skuggsida, de trasiga, desillusionerade, de livströtta, de ständigt berusade...

Det är en sida av livet som jag så väl känner igen, en sida som känns hemtam, som jag i så hög grad kan identifiera mej med, tack vare min egen livshistoria. Och kärleken till de här människorna lyser så starkt igenom hans texter och hans musik...och den ger genklang i mej, påminner mej om min egen kärlek till alla trasiga...Det vemodiga i att minnas det som var, och som man saknar, som man kanske kastat bort på grund av stolthet, eller för att ruset drog starkare än kärleken...

Jag har fallit som en fura....efter att ha smådiggat i tjugofem år.

skraaaaap!

Vilken mästare! Rain dogs...