när hon hade ont. Fast de fick ändå sova lite mera än förra natten. De sov som små spädgrisar när jag gick hemifrån.

Var uppe ändå en sväng inatt, för Lillpyre vaknade vid halvtvå och hade jätteont, nu i andra örat, och vägrade låta pappa komma i närheten med Alvedonskeden - "Maaaammmaaaaaa skaaaa..." Så, för att över huvud taget få sova något klev jag upp, gick ner till dem, kramade och vyssjade en stund, hällde i henne Alvedonet. Det gick två minuter så kvittrade hon, var helt salig och skulle titta på Lilla spöket Laban med pappa...Så - då kunde jag gå och sooooova igen. Jag var helt död när klockan ringde sen, kvart över sex. Fast det kändes lyxigt att ha fått sova i natt...

Nu sitter jag på jobbet och ska försöka ha mottagning...

Vi har varit till doktorn - fick jourtid hos öronspecialisten på förmiddagen - och fått bekräftat att hon åter har öroninflammation, Lillpyre. Den läkare som opererade henne i höstas (oktober) sprang förbi i korridoren och hejade förtjust på henne: "Men hej, är du här? Kommer du ihåg mig?" Och Lillpyre kråmade sig och nickade med ett strålade leende i ansiktet. Det är en så himla go läkare - som kommer ihåg en unge såhär ett halvår efteråt! Jag blev jätteglad, och Lillpyre med, och till och med en tant som satt bredvid blev glad...Han är så cool den här läkaren - stor som en rysk brottare, otroligt kraftfullt byggd, med brutala drag och vildvuxet hår - han ser ut som om han skulle platsa i vilket MC-gäng som helst, och så är han en personlighet som är helt underbar! Mild, och vänlig och enormt go' mot de barn som har med honom att göra. Det blir lätt att åka till doktorn med barnen när de får sånt bemötande. Fantastiskt!

I övrigt är jag nu snuskigt trött, och inser att jag nog måste ställa in den planerade intervjun, för jag kan bara inte föra ett vettigt resonemang.

Träffade en gammal arbetskamrat/god vän på sjukhuset. Han hade minskat ordentligt i vikt, så jag kände knappt igen honom.  Hans fru är gravid i början av tredje trimestern, och hade känningar av ont i mage och rygg, så han var lite orolig. Det värmde att se honom i alla fall - jag saknar honom på mitt jobb. Nån att snacka av sig hos, nån att fundera och klura med. Men jag förstår att han slutade - att arbeta som läkare där jag jobbar är inte roligt...

...Lillpyre somnade vid kl 21 igår kväll. Vi - maken och jag - kröp ner vid 23.30, ungefär...vid halvett var hon inne hos oss, grät för att hon hade så ont i örat. Vi stoppade in en Alvedon och bäddade upp under henne med flera kuddar, ett täcke för att få som en mjuk skön vall att vila på för henne. Vid halvtvå gav maken upp, slet med sig en dyna, sitt täcke och kudde och la sig på golvet i Lillpyres rum. Halv tre hade jag legat i sängen sen halvett och klappat om, vyssjat, tröstat, blåst i öra för att värma, och då orkade jag inte lägnre så vi klev upp.

Sen har vi avverkat Shrek 1, Shrek 2, Ice age 1, ätit mackor och druckit the, lyssnat på fåglarna, läst morgontidningen osv. Nu har Lillpyre äntligen knoppat in på soffan, och jag sitter här dödligt trött, och måste börja ringa. Maken - som vi redan igår kommit överens om skulle jobba idag och sen lösa av mig vid 15-tiden - åkte just till jobbet...

När han kommer hem ska jag åka till ett äldreboende i en sydligare kommun, och genomföra en intervju om validering, sen ska jag åka på keramik ikväll, och under dagen helst slutföra uppgiften om makt...

Nån som tror på det?

i en av kökslådorna med allt möjligt som låg där. Hon hittade såna där påsförslutare som är liksom en plastremsa med en ståltråd inuti. Det fanns rätt många, som satt fast på ett papper efter färger. Hon stod där och småpladdrade som små barn gör. Så frågade hon: "Mamma, kan jag få ta en sån här? En röd behöver jag. Faktum är att jag behöver tre av varje färg." Och som huld moder man är då, så höll jag masken men vek mej nästan dubbel...en unge som ännu inte fyllt fem som klämmer till med ett uttryck som 'faktum är'...

Vad månde bliva av denna unge?!?

...och läser och funderar och skriver igen....

Just nu handlar det om människans ontologiska makt, som fullmakt given åt människan vid skapelsen...Djupt...och svårt! Men intressant, även om det inte på något vis är applicerbart på mina tankar...

och befäste mina kollegors uppfattning som komplett skvatt galen. Jag frågade dem om de visste vad vegetarianbajs luktar...De vek sig dubbla av skratt först och sen diskuterade de det med djupt allvar. En av dem - som är vegetarian - bekräftade det jag trodde, nämligen att det faktiskt luktar annorlunda än "vanlig folkskit"...

Kul!

bjuda sig själv på ett par Think!-skor när man får ut sin lärarexamen...Kan se mig själv trippa omkring i de där längst ner i skolans korridorer, med mina avantgardistiska linneskynken i glada färger över mina svarta basgarderob...*trallar: När som elefanter dansar...*?

fullständigt tokig i ett skomärke...Märket heter Think! och skorna är så läckra...och dyra, tyvärr....De är verkligen VILL HA!

 Fotriktiga, i naturmaterial - vegatabiliskt garvat läder, latex osv...