...människors livsberättelser.

Jag brukar småprata med kvinnorna som städar på min arbetsplats, vi pratar väder och vind, ledigheter och barn, sådär som man gör.

I morse berättade jag för henne som jag brukar prata mest med om Lillpyre, att hon varit så mycket sjuk sista månaderna, och att vi varit pratat med doktorn och fått lov att ta prover för att kolla så att allt står rätt till. Jag sa att Man är ju alltid rädd för leukemi. Då berättade hon om sin dotter, som på fyraårsdagen fått diagnosen leukemi, en aggressiv variant. Hon dog strax före sin sexårsdag. Hon skulle varit trettiofyra år idag.

Och jag berördes så starkt, så starkt. Satt där med tårar i ögonen medan hon berättade, och kände mej så otroligt tafatt...jag kunde se hur starkt hon kände det, och berördes av både det och hennes berättelse.

Det fick mej att se henne i ett helt annat ljus. Och fick mej att tänka på hur lite vi egentligen vet om varandra...och hur gärna jag skulle vilja skänka ljus, värme och styrka åt alla människor som går igenom så stora svårigheter i sina liv...Jag vill vagga och vyssja, gråta i deras ställe, nynna glädje in i deras liv. Nu är det ju så att även om man lever igenom stora svårigheter så betyder inte det att man inte själv kan uppleva både glädje och lycka, ljus och värme...Det är bara det att det är så många saker vi delar genom vårt människoskap, och vi har har ändå inte en aning om den andra människans livsbetingelser, hennes glädjeämnen och sorger, hennes styrkor och svagheter, hennes önskningar och drömmar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

...till ett annat bloggställe. Vill ni följa med dit, så är adressen: http://avatarias.blogspot.com/ ...

...Åkte upp till Drakstaden och firade mosters gryns ettårsdag. En skön dag, om än det blev 5-6 timmar i bil. Söta barn! ...

...när det är så här varmt. Igår gjorde vi inget, förrän på kvällen, då Lillpyre bjöds med på premiären av Ice Age 3 av Storpyre, och maken och jag passade på att handla en golvstående fläkt. Men mitt i natten, då jag legat vaken en stund av överhett...

...är det som jag skrev nedan (826), att jag KAN SJÄLV! Jag vilar i att veta att jag fixar det jag behöver på egen hand, jag måste inte ta hjälp av andra för att klara mej. (För det mesta - jag kommer att bli hjälpbehövande jag med en dag, men jag tr...

Coz, när jag sitter och stickar så är det vila. När jag ligger i sängen och läser så är det vila. När jag sitter och rensar svärmors rabatter är det vila - då kan jag vara ifred, sitta stilla i gräset och vända ansiktet mot solen, lyssna på fåglarna ...