hur förskrivningen av sömnmedel till barn och ungdomar ökar. Man är också oerhört negativt inställd till att ge detta till barn och ungdomar. På en plats i artikeln skriver man att det är föräldrarna som har problem, inte barnen och barn sover när de behöver sova. Men, det stämmer inte alltid att det är så. En släkting till min man fick ett barn som under sitt första levnadsår aldrig nånsin sov mer än tjugo minuter åt gången - ingen läkare i världen kan påstå att det normalt, eller vad ett barn behöver.

Mitt Lillpyre - som är släkt till det här barnet då - hade samma typ av sömncykler - hon sov mycket korta perioder, följt av ganska lång vakentid, dygnet om. Vi gjorde allt vad gäller sömnhygien, sömnträning, jobba med rutiner  osv. Men inget hjälpte.

Kontentan av det hela blev att jag efter tre års sömnbrist kraschade, totalt. Hade någon hjälpt oss med att få Lillpyre att sova som barn behöver sova, så hade inte jag heller behövt krascha och få en livslång funktionsnedsättning...

Ibland är sömnmedel enda utvägen...Men kanske det borde varit jag som tagit dem, så jag sluppit störas av henne...? Fast då hade jag inte kunnat ta hand om henne, förstås.